Följ med oss på en vandring genom vårt kvarter Kopparn – då och nu!
De tre husen längs Bondegatan, vårt hus Erstagatan 28, Bondegatan 74 och hörnhuset vid Klippgatan 72, har en gemensam historia. Alla tre uppfördes av staden med medel ur Daneli Donationsfond.
Bror Danelius var grosshandlare som gjorde sig en stor förmögenhet under andra hälften av 1800-talet. Han var även kommunalfullmäktige och tog bland annat initiativet till skollovskolonier på landet. Vid sin död 1908 efterlämnade han 2 miljoner kronor till Stockholms stad (cirka 90 miljoner i dagens penningvärde) för ”allmännyttiga ändamål” och som sådana räknade han att höja folkets intellektuella nivå, att förbättra hygienen, huvudstadens förskönande och att motverka vissa fackföreningssträvanden.
De tre husen i kvarteret Kopparn längs Bondegatan skiljer sig stilmässigt åt, trots att de är byggda inom en relativt kort tidsperiod. Vårt grannhus Bondegatan 74 är äldst, byggt 1914 i nationalromantisk stil. Hörnhuset mot Klippgatan byggdes åren 1923-1924, i en stil som kallas nordisk 20-talsklassicism. Medan vårt hus Erstagatan 28 byggdes 1929-1930, där fasaden uppvisar en blandning av det sena 20-talets klassicism och 1930-talets funkis. När vårt hus byggdes hade tiderna blivit sämre vilket tvingade fram standardiseringar och förenklingar för att pressa ned byggtid och kostnader. Lägenheterna fick lägre rumshöjd (jämfört med de andra två fastigheterna) vilket gjorde det möjligt att bygga en sjätte indragen så kallad kungsvåning. De smala altanerna längs fasaden var vanlig förekommande vid denna tid och byggdes för att kringgå den maxhöjd som angivits i stadsplanen. Man kunde ansöka hos Kungliga Majestät för att få dispens för ytterligare en våning, därför namnet kungsvåning.
Bondegatan 72 och 74 är ”grönmärkta” av Stadsmuseet, vilket betyder att de anses vara ”särskilt värdefulla”. Vårt hus däremot är gulmärkt, vilket är en lägre klassificering. Vår fastighet anses med det ha ”en positiv betydelse för stadsbilden eller ett visst kulturhistoriskt värde”.
Fram till 1976 då Familjebostäder övertog de tre fastigheterna och genomförde en omfattande renovering innehöll de ett stort antal smålägenheter – de minsta på bara 13 kvadratmeter – avsedda för yrkesarbetande men mindre bemedlade ensamstående kvinnor. Förutom lägenheterna fanns även bibliotek (Bondegatan 72), samlingssal (Bondegatan 74) och planterad gård för de boendes gemensamma nyttjande. Unikt för kvarteret Kopparn –till skillnad från många andra gårdar på Söder – är att gården till de tre fastigheterna sedan de byggdes har hängt ihop som en gemensam gård utan murar eller stängsel emellan.
Missa inte filmen om ockupationen av kvarteret Järnet , vårt grannhus, inspelad 1979. Ett par bekanta ansikten dyker även upp.
Inför Familjebostäders renovering genomfördes en omfattande kamp av de kvinnor som bodde i husen. På 70-talet var det en blandning av äldre kvinnor som bott i husen i decennier och unga kvinnor som flyttat in under senare år. Tillsammans bildade de en front mot byggbolaget som ville hårdsanera husen. Kvinnorna ville behålla vissa mindre lägenheter och spara inredningsdetaljer som serveringsgångar och spegeldörrar. Men förgäves. Med få undantag hamnade värdefulla inredningsdetaljer på tippen och hyrorna höjdes kraftigt.
En bostadsrättsförening bildades för Erstagatan 28 år 1999. Under en kort period fanns det planer att hålla ihop de tre husen till en gemensam förening men den övergavs snart på grund av storleken och skilda intressen. Vårt hus köptes så av bostadsrättförening den 1 november 2000.
Källa: En stadsvandring i Familjebostäders kvarter 1998 och Stadsmuseet.